by lovi

då är det bara att bita i det sura äpplet, och börja tänka, mäta för och nackdelar, kompromissa och lyssna på sitt inre, men om allt redan är förbestämt så är det ändå ingen ideé då är det väl antagligen bara att gilla läget. om det är värt det. för att säga nej. gosh, då är man ju dödsdömd. men vad jag svamlar.  what ever, alla ska vi dö, du ska också dö.

möte med det "nya" laget idag. vad ska man säga, jag ska utnyttja träningstillfällerna så jag får tillfälle att  bilda muskler, annars är det inte mycket att hänga i granen. jag kräver nr 17, jag kräver att få spela forward, jag vägrar spela mitt, kan tänka mig back, men bara tänka mig. om inte, så kan jag ju alltid sluta. haha nu kan man hota med riktigt hot. äntligen.
kruxet med torpa är att allt är blått, jag gillar verkligen inte blått, inte min färg, men det vågade man ju inte säga, då skulle man blivit dumförklarad från dag ett, i.o.f.s är jag nog redan lite utav jokern i laget, snubblade in bland de sista, bosse tog mig som  exempel inför hela gruppen.. jag älskar att vara den, den som alla skrattar åt. haha jag älskar det. min roll i laget... fuckoff.


ah jag gillar iallafall mitt hår nu, det var länge sen sist. på tal om absolut inte det.

sluta drömma.