by lovi

vore jag en blomma, för jag är så goo. och du är så lam.

hej!
shit vilken dag det har varit. jag är totalt utmattad. om en morgondag kommer, så vet jag en som kommer ha träningsvärk. och det är inte du.

okej har kommer min dag ur två perspektiv
jag började dagen friskt med en uppiggande joggrunda. det är så härligt att stiga upp ta på sig min stöttsköna matchande mjukiskit, en matchande mössa och lite musik i öronen. sen springa runt ljungarum och inse hur fantasktiskt livet är.  kommer hem lagom trött. varvar ner, strechar, går in i duschen och avnjuter en varm och uppfriskande dusch. kom ut superfräsh, fixade håret, målade naglarna, sminkade mig så där naturligt fräsht. gick ner till köket, och gjorde en såndar underbar frukost, med nybakade scones och massa frukt och bär. dukade av och gick upp för att ta på mig något ur min fräsha garderob. dagen i ära blev det väldigt neutralt och vackert. ringde min kära vän ida och vi bestämde oss för att promenera in till stadens gator för att uträtta endel ärenden. efter en mycket rogivande promenad kom vi till stan. Vi hade bestämt träff med en annan vän, Mathilda. vi gick till resehuset och bokade hotell för våran vistelse i Thailand, Bungalow, de luxe. Mycket trevligt.
Åkte hem avnjöt en fantastisk middag. Vilade lite inför kvällens motionspass. En välförtjänt powernap är vad jag kallar det. Tog bilen till träningen. kände mig urstark idag och det gick väldigt bra med träningen, både den yttre och inre. nu sitter jag här, ny duschad och varvar ner, för att kunna gå in i en nattsömn, för att kunna vakna upp imorgon, för att än en gång ge mig ut på en joggingrund.
Trevlig kväll allihopa! Mycket Kärlek kram Louise.

Här kommer en annan upplaga av min dag.
Masade mig ur sängen kl 1100. inser snabbt, fan idag har jag lovat mig själv att gå ut och springa. Tvingar mig i mina gamla fotbollsmjukis och beger mig mödosamt ner för trapporna. Ångesten stiger. Kommer ut och börjar springa, och det är ett helvete. inte rogivande för fem öre, den enda tanken jag har är. fy fan. fy fan, fy fan.
kommer hem helt jävla utmattad. slänger mig i soffan för jag tror att jag ska svimma, ingen mat i kistan. mamma kommer med en banan och det ser ut som jag ska överleva även detta traumatiska tillfälle.
Inser snabbt hur sen jag är och får slänga mig in i duschen, torka håret så där halvhjärtat så det fortfarande är blött när jag går ut, sminkar mig samtidigt som jag borstar tänderna och tar på mig kläder, springer iväg för att träffa ida, vi går in till stan, och det tar en sån jävla tid, känns som om vi aldrig kommer fram. träffar mathilda. det är sån sjuk vänte tid på resehuset, så vi åker till A6 istället. bokar boende till thailand. åker hem. slänger mig i soffan igen. hittar lite rester från det mamma har ätit, torr kyckling. jummi. stressar vidare i mitt liv då jag inser att jag och pappa måste dela bil och att jag måste köra honom till bowlingen, sen måste jag stressa iväg till min egen träning. och vilken jävla jobbig träning sen.fy fan. kom hem helt slutkörd. min kropp är öm. men i huvet är jag glad för jag fick ett samtal från en liten favorit. så nu kan jag sova gott, men jag kommer vakna med fetaste träningsvärken. GOTT ÄR DET.

så man kan alltid se sitt liv ur två perspektiv, desperete housewives perspektivet eller det ärliga mer ironiska och roliga perspektivet, vilket väljer du?