när allt brister
nu känns det mesta rätt hopplöst. fyra jobbardagar kvar, innan jag är ledig. 11-st två dagar till. det är segt. segt som fan, man hinner inte göra något innan jobbet, och när man kommer hem är man död. allt man gör är av ren rutin. och det suger. jag hinner inte med att göra allt jag vill göra. ush nu vill jag gå och lägga mig under täcket och försvinna.
men jag får väl göra som vanligt, le och fortsätta som om jag är en outröttlig glad idiot.
det gör jag så gärna. haha vad vore livet utan ironi?
och allt jävla skitsnack. dom orden. nej jag vill inte bry mig.men jag tänker på det hela tiden. tack kompis.
gaah jag orkar inte, jag orkar knappt le, eller aah okej jag orkar le, men så här jobbigt brukar det inte vara.
tror det beror på att det känns som om allt man gör är fel. man är inte till någon nytta, bara till besvär. ivägen.
man kämpar på, försöker, men är det någonsin någon som visar uppskattning. ibland kanske, men för det mesta känner man sig bara ivägen. som om man är till besvär.
nej ush. fy fan. nu får jag skärpa mig. nån jävel där ute måste ju tycka jag är lite bra, ibland. eller är jag naiv. haha
fan vad jag svamlar. jag är nog bara trött. jag borde nog gå och lägga mig, sova och vakna upp glad igen. för hey man kan inte deppa allt för länge, inte jag iallafall. eller kan, kan jag nog. men jag tänker inte visa det, inte mer. så nu har jag deppat i en kvart. nu går jag och sover och imorgon är deppet över. ta mig fan.
och tillråga på allt är kl 22:22. den första jag tänker på när jag ser sånt "jämt" klockslag är en som betyder så mycket, jag tror alla vet vem han är.
sen saknar jag maxi lite också. nu för tiden brukar det höra till ovanligheten, men just nu saknar jag henne, hon är trots allt den jag älskat mest. så det är kanske inte så konstigt att jag saknar henne.
nej nu behöver jag lite uppskattning.. haha tack älskling, du lyckas då alltid. trots att du kanske inte vet om det =)
jag ryser när jag tänker på dig, ett behaglig rysning.
men jag får väl göra som vanligt, le och fortsätta som om jag är en outröttlig glad idiot.
det gör jag så gärna. haha vad vore livet utan ironi?
tror det beror på att det känns som om allt man gör är fel. man är inte till någon nytta, bara till besvär. ivägen.
man kämpar på, försöker, men är det någonsin någon som visar uppskattning. ibland kanske, men för det mesta känner man sig bara ivägen. som om man är till besvär.
nej ush. fy fan. nu får jag skärpa mig. nån jävel där ute måste ju tycka jag är lite bra, ibland. eller är jag naiv. haha
fan vad jag svamlar. jag är nog bara trött. jag borde nog gå och lägga mig, sova och vakna upp glad igen. för hey man kan inte deppa allt för länge, inte jag iallafall. eller kan, kan jag nog. men jag tänker inte visa det, inte mer. så nu har jag deppat i en kvart. nu går jag och sover och imorgon är deppet över. ta mig fan.
och tillråga på allt är kl 22:22. den första jag tänker på när jag ser sånt "jämt" klockslag är en som betyder så mycket, jag tror alla vet vem han är.
sen saknar jag maxi lite också. nu för tiden brukar det höra till ovanligheten, men just nu saknar jag henne, hon är trots allt den jag älskat mest. så det är kanske inte så konstigt att jag saknar henne.
nej nu behöver jag lite uppskattning.. haha tack älskling, du lyckas då alltid. trots att du kanske inte vet om det =)
jag ryser när jag tänker på dig, ett behaglig rysning.
Kommentarer
Postat av: amela
du är alltid bra på din grej ,kom ihåg det babe! :)
Postat av: Linnéa
Du är världens bästa kusin, tycker jag :) Och du, jag tycker aldrig att du är ivägen...det tror jag inte att det är många som känner att du är! Det är bara att ringa....
puss
Trackback