jag kanske borde tacka dig.

jag ska inte berätta hur jag mår. jag vill bara säga att mina kompisar är dom bästabästabästa som finns. ni är så underbara. jag ryser när jag tänker på allt dom har sagt, hur dom stöttar. jag vet inte vad jag vill. vem jag är. vad som hänt. jag  vet bara att jag är sjukt sårad, vilsen och knäckt. en gång innan i mitt liv har jag mått såhär, det var när jag den jag älskade mest på hela jorden dog. förstår du nu.

tack för bantningskuren, jag kan nämligen inte äta ett skit. jag kommer säkert bli av med det överblivna fettet. tack tack för att jag insett att inget slår vänner. det visste jag ju iofs innan. men tack för den ultimata bekräftelsen.

helvete med allt. jag är en idiot.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback