sometimes.
välkommen tillbaka till bloggvärlden ellenpellen! sketaskoj att du har hittat tangetbordet igen :D
min vecka har speglats av jobb såklart, och även bio med mysisarna och fika. hur mysigt som helst. man kan verkligen prata om allt (och inget) haha. så igår lämnade tre av mina bästisar staden. och begav sig mot skövde. personligen jobbar man ju hela jävla tiden, så. ingen matfestival för mig. jag spenderade istället fredagkvällen med min kära andreas och fidde&helen. vi hämtade mat från pallas athena och gjorde egen maräng swisch. hur gott som helst, jag var så himla mätt. och kvällen var toppen. jag är altid glad när jag är med andreas. såklart. kvällen blev natt och kl 0300 kom vi hem. somnade som stockar båda två, sen upp vid 10... JOBB! överraskad? jag ska inte säga att jag inte trivs på jobbet, det gör jag verkligen, men man blir så himla trött. och det inser man först när man är ledig. som jag är nu. sitter här helt själv. lyssnar på depplåtar och tänker på hur hemskt det kommer bli när alla åker ifrån mig. och tänker på hur underbart det var när man gick i skolan. inte själva skolan utan mer att alla var där.. det är inte så att jag tänker åh ta mig tillbaka utan mer tankarna går mer, vad bra man hade det, synd att jag inser det nu. då hann man med massa saker. nu hinner jag knappt med mig själv. så fort man är ledig så är det saker som ska göras... men man vänjer väl sig.
ojoj vad deppigt det blev nu. men imorgon är mina tankar på andra saker och jag är glad igen, men just nu är allt bara BLÄ! haha och så kan allt bero på att jag är så jääävla trött, men jag har lovat min bror att jag ska komma och hämta honom. yes. är jag snäll eller är jag dum?
och nu börjar jag nästan gråta, när jag sitter här och deppar som mest, plingar det till i mobilen och så är det min underbara andreas som smsar.
16 minuter och ett telefonsamtal senare.
han är bäst. så enkelt är det. det kommer bli en lång och härlig höst med honom. och inte tala om vintern/våren, när alla flyr landet så står jag kanske trots allt inte helt själv. jag har ju faktiskt andreas. och det tackar jag för. annars vette fan.
life goes on.
min vecka har speglats av jobb såklart, och även bio med mysisarna och fika. hur mysigt som helst. man kan verkligen prata om allt (och inget) haha. så igår lämnade tre av mina bästisar staden. och begav sig mot skövde. personligen jobbar man ju hela jävla tiden, så. ingen matfestival för mig. jag spenderade istället fredagkvällen med min kära andreas och fidde&helen. vi hämtade mat från pallas athena och gjorde egen maräng swisch. hur gott som helst, jag var så himla mätt. och kvällen var toppen. jag är altid glad när jag är med andreas. såklart. kvällen blev natt och kl 0300 kom vi hem. somnade som stockar båda två, sen upp vid 10... JOBB! överraskad? jag ska inte säga att jag inte trivs på jobbet, det gör jag verkligen, men man blir så himla trött. och det inser man först när man är ledig. som jag är nu. sitter här helt själv. lyssnar på depplåtar och tänker på hur hemskt det kommer bli när alla åker ifrån mig. och tänker på hur underbart det var när man gick i skolan. inte själva skolan utan mer att alla var där.. det är inte så att jag tänker åh ta mig tillbaka utan mer tankarna går mer, vad bra man hade det, synd att jag inser det nu. då hann man med massa saker. nu hinner jag knappt med mig själv. så fort man är ledig så är det saker som ska göras... men man vänjer väl sig.
ojoj vad deppigt det blev nu. men imorgon är mina tankar på andra saker och jag är glad igen, men just nu är allt bara BLÄ! haha och så kan allt bero på att jag är så jääävla trött, men jag har lovat min bror att jag ska komma och hämta honom. yes. är jag snäll eller är jag dum?
och nu börjar jag nästan gråta, när jag sitter här och deppar som mest, plingar det till i mobilen och så är det min underbara andreas som smsar.
16 minuter och ett telefonsamtal senare.
han är bäst. så enkelt är det. det kommer bli en lång och härlig höst med honom. och inte tala om vintern/våren, när alla flyr landet så står jag kanske trots allt inte helt själv. jag har ju faktiskt andreas. och det tackar jag för. annars vette fan.
life goes on.
Kommentarer
Trackback