by lovi

ibland är inte livet lätt. så var beredda på ett depp inlägg.
äh jag skämtar. jag har lite ont i nacken och ryggen, annars flyter livet på. dock lite för fort, jag har ingen koll. allt bara händer. och jag är trött.

så därför borde jag sova, men jag har några till låtar som jag vill spela. sen ska jag sova. alldeles ensam, det var länge sen, jag har alltid haft maxi eller ozzy när mamma&pappa återigen lämnar jönköping, eller en hamster, men vad har jag nu? inte ett smack.  eller jo en silverfisk på toaletten, men den blev jag ju för fan rädd för. så de underlättade inte direkt. för nu vågar jag inte gå på toa här uppe så jag måste pallra mig ner för trappan, och där nere är det ju läskigt, det är där alla mördare är. som vill mörda just mig. louise 19 år ljungarum. jag är allas mördares dröm offer. har jag fel? ne de var de jag visste. fan de är ute med mig. bäst jag letar rätt på min gosedjurs elefant bebbe. så jag har nån att krama på när jag drar mitt sista andetag innan kniven sticks i mig.
och nu kom låten mr lonley med akon. jag är fan ensam och körd.

ah well. nu är det väl dags för mig att säga hejdå. får se om jag överlever natten, eller om mördaren under sängen tar mig..








 

remember me...