hate is safer than love

ödet, i filmer handlar det mesta om ödet, eller iallafall i filmer som har handlig, i filmer är allt så uppenbart, ödet finner kärlek, ödet framkallar tårar ödet visar vägen.
är ödet lika uppenbart i det verkliga livet? är det ödet som har tagit oss dit vi är idag, eller är det vi själva som har banat väg i livet?
vad det ödet som fick mig att komma i klass 4A, där jag träffade mina nuvarande bästa kompisar är det ödet som skapar liv eller bara tillfälligheter?
eller vad det en tillfällighet att jag blev förflyttad innan jag ens hann börja jobba på donken, och hamnade på en restaurang där jag träffade min framtida pojkvän? jag föredrar att kalla det ödet, ödet fixade en start, sen blev det tillfällen för oss att hjälpa ödet på traven?
Tänk om livet kunde vara som i en film, tänk om det är det, bara att vi inte ser det som det, för i filmer är det alltid så bra, eller så dåligt, men i verkliga livet är det mest medel? toppar kommer, allt för sällan. men i och för sig, en film eller serie kan utspela sig under en lång tid, och under en lång tid i livet hinner det hända endel fantastiska och endel mindre fantastiska saker, vi kanske alla är del i en jättelång serie utan att vi ens lägger märket till det, men som sagt vad vet jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback