tiden läker alla sår
har suttit och scrollat igenom nästan alla gamla inlägg, 2006-2007 präglades min blogg av sorg, ledsna dikter och saknad. 29/10-05 dog min då bästa vän. den människan jag var då vågade inte visa en enda känlsa, det var som om att jag skämdes för att visa hur ledsen jag var. jag kan fortfarande inte tänka och prata om henne utan att börja lipa, och det är pretty sjukt. inget annat får mig så sårbar som att tala om henne.
idag tänker jag inte på henne 20 gånger om dagen, som jag gjorde back in the days, idag kanske jag tänker på henne tre fyra gånger i veckan. mitt liv har förändrats så mycket, inget är som när hon fanns.
jag ska inte sticka under stolen med att jag saknar henne och att hon alltid kommer vara hund nummer ett i mina ögon.
men man lär sig leva med saknaden. det var bara i början det var svårt att inse att någon jag träffade varje dag i fjorton år aldrig mer kommer att vara i min närvaro någonsin igen.
jag lovade mig själv att alrig mer fästa mig vid någon så som jag var fäst vid henne. men nu såhär när man har fått distans till allt så inser jag att det är verkligen värt att älska någon så djupt, jag och alla vet att vi alla kommer dö en dag, men om man aldrig älskar någon av hela sitt hjärta, finns det heller inget att sakna.
så hellre älska någon hela dennes liv och sen sörja, gråta och sen sakna resten av sitt liv.
för under de åren som man lever vill man ha människor och djur i sin omgivning att älska.
jag är givetvis inte den ända som förlorat någon i min närhet, alla har vi mist någon, en förälder, en mor/farförälder, ett syskon, ett hund, en kompis, eller kanske bara en liten kanin när man var liten, men alla förluster innebär tomhet.
en plats kan aldrig fyllas upp av en annan individ, jag kan aldrig få en ny maxi, även om jag inversterar i en ny hund, en annan kan aldrig få en ny mormor. även om morfar gifter om sig, min bror kan aldrig få en ny erik även om jag föddes.
men även om inte jorden har plats för alla våra älsklingar så är det tur nog att hjärtat är oändligt, i våra hjärtan får alla plats, allt från minsta hamster till äldsta farfar.
så min uppmaning till er är att aldrig sluta älska. hur ont det än gör eller gjort kommer glädjen av de underbara stunderna tillbaka tillsist!
jag har er så mycket att tacka H.H E.E A.S
idag tänker jag inte på henne 20 gånger om dagen, som jag gjorde back in the days, idag kanske jag tänker på henne tre fyra gånger i veckan. mitt liv har förändrats så mycket, inget är som när hon fanns.
jag ska inte sticka under stolen med att jag saknar henne och att hon alltid kommer vara hund nummer ett i mina ögon.
men man lär sig leva med saknaden. det var bara i början det var svårt att inse att någon jag träffade varje dag i fjorton år aldrig mer kommer att vara i min närvaro någonsin igen.
jag lovade mig själv att alrig mer fästa mig vid någon så som jag var fäst vid henne. men nu såhär när man har fått distans till allt så inser jag att det är verkligen värt att älska någon så djupt, jag och alla vet att vi alla kommer dö en dag, men om man aldrig älskar någon av hela sitt hjärta, finns det heller inget att sakna.
så hellre älska någon hela dennes liv och sen sörja, gråta och sen sakna resten av sitt liv.
för under de åren som man lever vill man ha människor och djur i sin omgivning att älska.
jag är givetvis inte den ända som förlorat någon i min närhet, alla har vi mist någon, en förälder, en mor/farförälder, ett syskon, ett hund, en kompis, eller kanske bara en liten kanin när man var liten, men alla förluster innebär tomhet.
en plats kan aldrig fyllas upp av en annan individ, jag kan aldrig få en ny maxi, även om jag inversterar i en ny hund, en annan kan aldrig få en ny mormor. även om morfar gifter om sig, min bror kan aldrig få en ny erik även om jag föddes.
men även om inte jorden har plats för alla våra älsklingar så är det tur nog att hjärtat är oändligt, i våra hjärtan får alla plats, allt från minsta hamster till äldsta farfar.
så min uppmaning till er är att aldrig sluta älska. hur ont det än gör eller gjort kommer glädjen av de underbara stunderna tillbaka tillsist!
jag har er så mycket att tacka H.H E.E A.S
Kommentarer
Postat av: Anonym
Vacker bild! Och kul citat "Även om du står på tå kommer du aldrig upp till min nivå".
Postat av: E
Fint skrivet :) Det du säger är så rätt.. Att aldrig ha älskat någon/något är nog detsamma som att ha mist livet.
Trackback