memories never die

jag glömde en nämna en sak innan, när jag skulle springa upp förbi mulleängen och precis snedda in på kärleksstigen, då står det en kossa på vägen, och ja det är en kohage där med massa kossor i, men denna söta lilla ko stod minsann utan för staketet. jag blev först förvånad och sen lite rädd. är kossor snälla?
jag kopplade mina små jyckar sen klättrade vi upp på åkern och gick i slowmotion förbi, kossan tittade på oss hela tiden.
jag höll på att pissa ner mig av rädsla, tänk dig själv att bli jagad av en ko i en uppförsbacke i skogen.
men inget hände, jag tänkte bör jag ringa någon som ska fånga in kreaturen. men sen tänkte ne ringer jag 112 så kommer dom att tycka att jag är dum i huvet.
hur kunde jag glömma att skriva detta roliga? det händer ta mig fan alltid nåt. när man springer i skogen.




what's mine is your's baby, remember?


Kommentarer
Postat av: Eng

Mohaha vilket äventyr, man vet aldrig vad som kan hända på en joggingtur, livet är SÅ oförutsägbart ;)

2009-06-04 @ 16:16:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback